Följ mig på bloglovinErfar existentiella problem
lördag, mars 3, 2012 at 15:44 Det ekar lite tomt och inspirationslöst här på bloggen den senaste tiden. Anledningarna till det är många, men det började med att min fina lilla mormor gick bort för några veckor sedan. Hon låg mig väldigt varmt om hjärtat, och trots att hon var väldigt sjuk var jag inte alls beredd på vad mamma hade att berätta när hon ringde den lördagen. Efter det har gått lite neråt med humöret, jag känner mig hängig och mitt vanliga skrikrosa tillstånd har bytts till ett lågt blått tillstånd av hängläpp. Kanske kan vårsolen råda lite bot, kanske inte. Allra mest behöver jag bara få ett jobb, få känna mig samhällsnyttig, men jag är ju inte direkt attraktiv på marknaden och än så länge är jag arbetssökande och känner mig hyfsat misslyckad :/ Som sagt, jag erfar existentiella problem. Om någon sitter inne på botemedlet är det helt okej att kontakta mig. Jag gjorde ett försök att bota mig själv genom att köpa garn, det gav mig inget annat än ångest när jag kom hem med påsen som innehöll följande
;)
Reader Comments (5)
USCH så ska du ju inte ha det! Det är superjobbigt när man inte mår bra =/
Jag kikar in här hos dej då och då och har dej i min bloglista på min blogg =) Blir glad av dina filurer & idag skickar jag dej en STOR dos av Skånes härliga vårsol som skinit hela dagen! *kram*
Pressa dig inte att prestera saker att visa upp på bloggen, du behöver inte. Vi läser din blogg i alla fall, jag är följare sedan länge. Depressioner kommer och går, jag vet. Har haft det i gud vet jag hur länge. Min teori är att får man det en gång så blir man tyvärr aldrig kvitt det. Men man kan lära sig att leva med skiten. Mina bästa tips är; lev i nuet- det som har hänt har hänt, ge dig tid och sörja mormor men fastna inte där. Tror inte att hon skulle vilja det eller hur? Mins dom fina stunderna. Svårt jag vet, efter 11 år sörjer jag fortfarande min pappa ibland, men det blir mindre och mindre tårar och mer varma minnen.
Mitt andra tips är att gå ut på en promenad i solen, tvinga dig själv om du måste. Solen gör underverk för en trasig själ. Själv måste jag övertala mig själv med fraser som "du vet ju hur bra du mår av det" och "det tar ju bara 30 minuter". Plus att man tänker så bra på promenad.
Ett tips jag läste om för länge sedan är att titta på bilder av söta djur, små gulliga kissar funkar alltid för mig.
/ Styrkekramar från Hässelby :)
Ibland behöver man ta det lugnt och vila upp sig. Stressa in med något om inspirationen är låg, det blir bara fel.
När det gäller arbetssituationen så känner jag igen mig väl i den, jag är verkligen inte attraktiv för folk som vill anställa. Det enda de hör är: dålig rygg, inget körkort, ingen gymnasiekompetens. Men man får kämpa vidare :) Vi får hejja på varandra!
Garn fyller inte tomrummet, men det kan ge något meningsfullt och kreativt att fokusera på medan sorgen bankar på dörren och kliver in. Så småningom går smärtan över i saknad men också i positiva minnen. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv! ♥
Varma vårhälsningar från
Susanne och Regnbågen
Inte få ångest över garn. Det fyller inte tomrummet och tar inte bort smärtan men spara det, sug på det, klappa på det och gör sedan något till minne av din Mormor. Hedra och hylla hennes minne i varje maska du gör av garnerna. Styrkekramar!! Hon vet att du älskar henne och hon finns med dig varje dag :)